Yazzlemin

Direktlänk till inlägg 27 januari 2015

Mitt liv del1

Av Yasmine - 27 januari 2015 22:05

Mitt liv!

VILL ÄVEN GÖRA KLART FRÅN BÖRJAN ATT JAG INTE GÖR DETTA FÖR ATT FOLK SKA TYCKA SYND OM MIG UTAN JAG GÖR DETTA FÖR JAG ÄR TRÖTT PÅ ALLA SOM ÄR SÅ JÄVLA DÖMANDE!

Så trött på att alla är så jävla dömande och tro sig veta en massa och har mage till att döma utan att veta! Döm inte mig förrän ni vet vad som ligger bakom allt..
Ni dömer min familj, ni dömer mina val, ni dömer mina rädslor, ni tycker jag är tramsig ja allt vad ni tycker.

Så jag känner det kanske är dags att berätta för er alla. Detta har tärt på mig länge typ hela mitt liv och jag har inte velat prata om de innan pga. att de är mitt liv och jag har levt i detta skal så länge. För jag skäms över allt som hänt, många saker är inte mitt fel och jag ska inte skämmas men jag tar de på mig och jag skäms ändå!  Kommer inte skriva allt men en sammanfattning, det är jobbigt redan som de är! Och många saker är suddiga, men ja!

Som alla vet har jag haft en stökig uppväxt.
När jag föddes va mamma tillsammans med Bengt och jag visste inget annat förrän jag va 2,5 år att Pappa(Kent) va min pappa. 2,5 år kom jag till min pappa och växte upp med honom.
Mamma blev nykter från drogerna och jag börja vara hos henne igen, hade växelvisboende mellan pappa o mamma. Mamma började med drogerna igen efter 8 år som nykter och hon försvann ännu en gång ifrån mitt liv. Hos pappa var de upp och ner också men inget jag går in på.
I skolan var vi några töser som blev utsatta av sexuella trakasserier. Vi åkte på förhör men inget mer än så hände.
Jag fick flytta ifrån pappa, kom hem till mormor o morfar som mellan landning innan jag kom till min första fosterfamilj.
Under tiden jag bodde hos mormor så hade jag kontakt med mamma, jag fatta ju inte varför jag inte fått träffat henne så jag tog kontakt med henne. Men iaf, jag följde med mamma överallt o ingenstans. Träffa henne, åkte ut och hälsa på henne när hon bodde i kolonin. Men de som gjorde att hela mitt liv blev förstört va att jag följde med mamma till en kompis till henne, och sen skulle hon bara iväg hämta saker och jag fick inte följa med.. Denna kompis hon lämna mig hos hade andra tankar på mig.. Så fort mamma lämnat byggnaden så låste han(vi kan kalla honom Pricken) dörren och sen började allt..  Pricken började ta på mig, smeka mig m.m.  Jag blev sexuellt utnyttjad på alla dess sätt…. Detta hände inte bara en gång heller. Jag våga inte berätta detta för någon först. Efter ett tag fattar min syster att de är något och jag berättar för henne efter många om och men.. De blev anmält och sen blev de rättegång och skit. Under tiden jag bodde hos mormor så såg jag en massa som jag som barn inte skulle se i med jag hade kontakt med min mamma. Min mamma höll på med sprutor och jag fick se både de ena och de andra. Jag fick se min mamma sätta sprutor i sina armar, jag fick se min mamma sjunka så långt ner i skiten, jag fick se min egen mamma försvinna..
Jag kommer till min första fosterfamilj i Staffanstorp, jag börjar gå till psykolog efter allt som hänt. Men denna psykolog la allt på mig, att allt som hänt va mitt eget fel. Vilket innebar att jag slutade gå till psykolog och har ALDRIG mer gått till en hjärnskrynklare.
Denna fosterfamilj jag kom till va inte direkt mina favoriter… Dem tog allt ifrån mig.. Jag fick inte umgås med vem jag ville, utan skulle umgås med samma personer som den andra tjejen i min ålder umgicks med.  Dem bestämde mina kläder jag skulle ha på mig m.m jag kände mig som 3 år igen. Skulle jag prata med mamma, mormor, morfar m.fl i tele skulle jag sitta vid dem och prata. Efter ett tag så beslutade soc att mamma hade skött sig tillräckligt o jag fick börja va hos henne på helgerna. Jag var överlycklig, mamma hade då flyttat till Teckomatorp. Jag lärde känna en massa underbara människor som än idag finns kvar i mitt liv. Efter ca 6 månader fick jag flytta hem till mamma igen, jag var överlycklig. Min syster bodde där också med min systerson så de kunde inte bli bättre. J Jag blev tonåring och alla dess saker som följde med när man blev tonåring… dricka, röka m.m
Jag blev av med min oskuld ”på riktigt”.. Vet att jag sa till den jag blev av med oskulden till att jag redan blivit av med den, men jag skämdes för de jag blivit utsatt för de jag blivit. Jag börja sedan söka mig mer och mer till killar, så umgicks nästan bara med killar, klart jag umgicks med tjejer också men vi va ett helt gäng som umgicks och där va blandat men visa av töserna palla jag inte med men jag höll minen :P
Sen börja min syster fråga mig om jag kunde passa Kevin och självklart ville jag passa honom, min systerson och min gudson klart jag ställer upp J Min syster och mamma kunde bara försvinna och där stod jag som 12-13 åring med ett barn på 2-3 år.. Men inte tänkte jag att de skulle vara något dåligt med de.. Utan snarare tvärtom, jag bodde i min syster lägenhet. Kevin va på dagis och jag, ja jag skulle gå i skolan men skötte inte det.. Så jag levde livet, jag hade en ”egen” lägenhet och jag hade mina underbara vänner och min underbara systerson.. Jag tänkte även att va fan vem beöhver familjen? Jag har ju mina vänner som i sin tur blev som min familj, även mina vänners mammor tog sig an mig, så jag valde min familj istället. Till slut så fattar mormor att något inte stämmer så dem kom och hämta Kevin, då va min syster så långt ner i drogerna.. Men mamma visade inget så jag fick bo kvar.. Jag träffar sedan en familj som är fosterfamilj till en pojke redan.. Jag va ”tsm” med en av deras pågar.. de höll dock inte länge.. Men iaf.. Jag sov där typ dagligen och då började familjen reagera och undra på om inte min mamma va orolig.. Nää de va hon ju inte för hon visste var jag va.. Familjen köpte inte det så dem tog kontakt med soc och sen revs allt upp för mig igen.. Mamma hade börjat med drogerna igen, så jag fick flytta ifrån mamma IGEN, dock till denna familj så jag behövde inte flytta ifrån min trygga punkt, Teckomatorp.. Brydde mig nog inte så mycket just då för jag fick ju vara kvar på min trygga punkt. Vännerna & min pojkvän blev min livsglöd, de va dem jag levde för. Dock så va jag inte att leka med.. (tydligen) Mitt humör till familjen blev bara värre och värre.. Jag fick utbrott på utbrott så till slut orka dem inte mer, och jag fick flytta.. dessutom fick jag lämna min trygga punkt och flytta 1,5 timmes enkel resa därifrån.. Jag fick lämna allt, min pojkvän, mina vänner allt som hade blivit min trygga punkt.. Den 27 november 2002 får jag beskedet, du flyttar IDAG.. Allt blev kaos, jag hann inte säga hejdå till alla och hela min värld va upp och ner.. Jag kom upp till Osby, på ett behandlingshem.. De va bara till att acceptera läget.. fast jag hata allt som kom i min väg, jag hata personalen, jag hata dem andra intagna, ja jag hata allt!  Jag hade fortsatt kontakt med dem flesta i torp, min pojkvän hade jag kvar ett tag.. Dem kom upp och hälsa på, jag åkte ner och hälsa på, i med jag inte hade någon annan att åka till på helgerna så fick jag åka ner där.. När man bodde på björkängen ville dem man skulle åka hem till familjen på helgerna, men jag hade ju ”bara” mina vänner.  Sportlovet vecka 7 2003, då är vi i sälen med Björkängen och jag får ett samtal som förstörde hela min resa.. Min pojkvän dumpa mig.. eller nää hans kusin berätta för mig att min pojkvän inte ville mer för han hade fått känslor för en annan som dessutom va min bästa vän! Hela min värld rasa igen.. och jag gav mig fan på att jag inte skulle bli sårad igen.. De blev jag inte heller till en början, jag börja leka runt m.m och sårade allt för många människor runt mig, men just då brydde jag inte mig för jag skulle fan inte bli sårad igen.. Allt som hade hänt mig låg i mitt bakhuvud.. Ja jag hade fasta förhållande men jag sårade dem också.. Jag sökte bekräftelse av killar.. Inget jag är stolt över men så är de.. Ovan på allt tyckte jag att Pricken hade börjat förfölja mig över allt.. Och en gång när jag va hos en kompis i loshult så är där en som ska köpa bil av honom.. Och vem tror ni det var.. Jo Pricken, jag börja bli rädd igen, för nu visste han var jag fanns men inget hände. Trots detta börja jag sköta skolan, jag börja träna fotboll, jag började få tillbaka min livsglädje. 1 år och 6 månader höll denna livsglädje, för de jag inte visste var att man bara fick bo på Björkängen i max 2 år om inget annat hade bestämts. Jag hade ju börjat sköta mig så dem såg ingen anledning till att jag skulle bo kvar där mer, jag behövde ju inte behandlingen mer.. Och hela min värld rasar IGEN, jag ska få lämna allt ännu en gång.. Mina vänner, min pojkvän, fotbollen ja allt. Ja jag hade en pojkvän i slutet som jag hade ”trillat” tillbaka på varje gång jag kände jag behövde närhet, men när jag flytta så fick han följa med, och vi höll kontakten ett bra tag.. Jag böna och bad att dem skulle hitta en fosterfamilj till mig där uppe men dem vägra.. Så den 13 juni 2004 får jag flytta ifrån allt.. ner till Tomelilla.. ca 1,5 timmes resa där också..  Ännu en gång så försvann min ”familj”, mina ben blev undan sparkade igen..
Kommer ner till fosterfamiljen i Tomelilla, ja jo jag va väl inte lätt där heller.. Speciellt inte under sommaren. Jag rymde, jag gjorde allt jag inte fick. När de sedan va dags att börja skolan igen, så va jag lite små stökig innan jag kom igång.. Lärde känna nya vänner, jag hitta rätt snabbt min plats och vilka jag skulle umgås med, samma här nästan bara killar. Jag träffa en kille, vi höll ihop hela 9an och en bit in på 1a ring. Hela hans familj va stöttande på alla sätt och jag har än idag kontakt med dem och honom.. Men ja, tillbaka till familjen.. Jag va inte lätt att handskas med de vet jag ju nu när jag tittar tillbaka på hur jag betedde mig.. Men jag och f-pappan rök ihop duktigt en dag, vi slogs, sparkade och spottade på varandra. De blev droppen för mig, jag tänkte minsann inte bo kvar där så jag packa en väska och drog till mormor o morfar. Mina änglar mormor och morfar, dem har alltid stått med öppna armar och utan dem hade jag inte klarat mig! Jag fick klart nästan hela 1a ring i Ystad men under tiden träffa jag Patrik, Alexanders pappa. Och jag valde att flytta upp till honom i Åstorp.. Och allt där efter orkar jag inte ta nu.

Tycker detta räcker just nu, de är jobbigt nog som de är.. De är så mycket mer som hänt efter jag träffa Alexanders pappa men de får komma en annan dag.. men de viktigaste som jag ville ha fram och som jag ville få ut har jag fått ner..
Fortsättningen kommer komma men inte just nu..
Jag kommer skriva resten, men en annan gång.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Yasmine - 25 mars 2019 00:22


Som vanligt när man ska sova så tar tankar och funderingar över!Som många vet gick jag o Johan på vars ett håll för ca 7 månader sen.Vi är idag nära vänner, skulle faktiskt säga bästa vänner. Vi pratar med varandra om allt och stöttar varandra och se...

Av Yasmine - 8 mars 2019 01:22

Har nu länge funderat fram och tillbaka igen om att skriva blogg..Det ger rätt mycket att skriva av sig. Och jag som älskar o skriva kanske ska ta upp "bloggandet" igen. Ja vi får se, kanske till och med byta blogg ????Ville mest bara göra ett test f...

Av Yasmine - 5 juli 2016 12:19

Kände att jag behövde skriva av mig och istället för att göra det på fb så gör jag de här istället så kan folk som vill läsa och dem som inte vill läsa kan skita i det.    Kan säga redan nu att ska du påpeka hur JAG ska känna och att jag inte får...

Av Yasmine - 25 mars 2016 20:27


MIN blogg, MINA tankar, MINA känslor! Kan folk inte ta de läs för fan inte då!!! Kommer nu mera skriva allt jag känner, tycker och tänker här på bloggen. Så kan folk själv välja att läsa om dem vill!! ...

Av Yasmine - 25 mars 2016 02:08

Detta inlägg kommer handla om hur JAG KÄNNER och TÄNKER! INGEN kan ta ifrån mig hur JAG känner och folk får gärna bli sura om de nu blir så men de SKITER jag fullkomligt i. Och om just DU känner dig träffad så kanske DU ska tänka ett steg tillbaka på...

Presentation


Tre barnsmamma till mina tre små änglar!Har dem bästa vännerna man kan få!

Fråga mig

5 besvarade frågor

Omröstning

Varför läser du min blogg?
 Stammis
 Snokar
 Intressant
 Första gången du e här

Kategorier

Länkar

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards