Yazzlemin

Senaste inläggen

Av Yasmine - Måndag 25 mars 00:22

Som vanligt när man ska sova så tar tankar och funderingar över!

Som många vet gick jag o Johan på vars ett håll för ca 7 månader sen.
Vi är idag nära vänner, skulle faktiskt säga bästa vänner. Vi pratar med varandra om allt och stöttar varandra och sen har vi våra underbara barn ihop så det är skönt att vi idag kan prata öppet, om inget annat är det bra för våra barn att vi är vänner!

Men det kommer alltid något gott ur något ont så är det.

Många trodde aldrig jag skulle kunna stå på egna ben..
Men idag står jag här med ett eget hus, fast jobb, bil och allt bara flyter på!
Jag fixade detta som många aldrig trodde jag skulle göra.
Har många gånger fått höra att jag inte skulle klara mig själv, att det skulle gå utför för mig om jag inte hade haft Johan.. men till er som sagt så, ser ni var jag står idag??
Ser ni hur långt jag kommit??
Mitt självförtroende har växt något så sjukt mycket, för jag fixade detta!!
Jag har Johan att tacka mycket för det säger jag inget om och det vet han om också men till största del har jag mig själv att tacka för jag har kämpat mig hit där jag står idag och de är jag fan stolt över.
Det har varit så mycket hinder längs vägen men jag har tagit mig förbi dom och det har gjort mig ännu starkare och stabilare i mig själv.

Jag har min familj och mina underbara vänner som finns där i alla lägen!
Och utan stödet ifrån mina vänner och familj hade jag inte varit där jag e idag, där va många som trodde på mig och kämpade med mig.

Har även fått lära mig den hårda vägen vilka som e dom riktiga vännerna!! Och de har bara bevisat vad många sagt hela tiden, men godhjärtad som man är lyssnar man inte... :/


Hade kunnat skriva hur mycket mer som helst men det får räcka för denna gången!

Sov gott!

ANNONS
Av Yasmine - Fredag 8 mars 01:22

Har nu länge funderat fram och tillbaka igen om att skriva blogg..
Det ger rätt mycket att skriva av sig.
Och jag som älskar o skriva kanske ska ta upp "bloggandet" igen. 

Ja vi får se, kanske till och med byta blogg ????

Ville mest bara göra ett test för att se om de ser likadant ut. 

ANNONS
Av Yasmine - 19 juli 2016 00:31
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av Yasmine - 5 juli 2016 12:19

Kände att jag behövde skriva av mig och istället för att göra det på fb så gör jag de här istället så kan folk som vill läsa och dem som inte vill läsa kan skita i det. 


Kan säga redan nu att ska du påpeka hur JAG ska känna och att jag inte får känna så m.m kan du faktist sluta läsa NU!!!!!!!


Som dem flesta vet tog min syster livet av sig den 16 feb..

Hon ville inte längre och jag vet någonstans långt inne i hjärtat att hon har de mycket bättre nu och att hon mår bra nu.. 
Men det går ändå inte riktigt in att hon är borta att jag inte kommer få träffa henne mer.. det brukade liksom gå hur länge som helst innan jag hörde ifrån henne.. det kommer ta ett tag innan jag riktigt fattat de.
Vi har ett helvete med Alicia ska jag ju säga, hon va mosters prinsessa och hon får sina utbrott och så kommer det en liten ynkling röst fram att hon saknar moster.. 
Jag försöker hålla mig stark för hennes skull men de är inte så lätt. Tur nog tar johan henne när hon får sina utbrott om att hon saknar moster så kan jag gå på mitt håll och bryta ihop. 
Jag klarar mig själv för de har jag alltid gjort, Alicia är viktigast i detta läget! 


Men de inte många andra tänker på är att vi är fler som sörjer.. 
Alla lägger skulden på varandra och en massa onödiga bråk, massa hot m.m. 
Det är INGENS fel att syrran valde att ta sitt liv, de va hennes EGET val, tyvärr! Vi kan inte göra något detta för det har hänt, och allt gammalt är GAMMALT! Sluta dra upp en massa om allt som hänt, titta framåt. 
Jag vet att de är svårt, jag har själv svårt för de. Men jag vet också om att min älskade syster hade velat att vi skulle blicka framåt och försöka gå vidare.
Hon skrev ett brev till familjen för flera år sen som inte fick öppnas förrän den dagen hon gick bort, jag öppna det den dagen hon dog..
Dom orden hon skrev där bär jag med mig; Så länge ni inte glömmer mig finns jag alltid med er.
Snälla tänk på detta och FÖRSÖK tänk framåt.  
Ännu en gång, vi kan inte göra detta ogjort hur mycket vi än vill.. 
Vi stoppade henne många gånger från att ta sitt liv men nu lyckades hon.. 


Många frågar och undrar hur de är med mamma, hur klarar hon sig och dem kan inte ens tänka sig vad hon går igenom.
Nä de kan inte många tänka sig, man ska inte överleva sina barn.. 
Men har ni tänkt på mig, hennes barn och alla andra som stod henne nära? 
Nä det är tyvärr inte många som gör de, och vet ni varför? 
Jo för att vi har dragit oss undan, vi sörjer detta på vårtat viss precis som mamma sörjer på sitt viss och skriver en massa. Jag klandrar inte min mamma för att hon gör de, de ska hon göra för de är så hon bearbetar. Men jag vill ändå att ni sänker en tanke på oss andra också.. Det må kanske låta egoistiskt men det SKITER jag fullständigt i, för vi är fler som sörjer! 

Jag håller mig stark och stöttar alla andra och glömmer ofta bort mig själv, men de är så jag gör för att jag ska orka. Har alltid funkat så.. Jag hjälper andra förre mig själv för då orkar jag lite mer själv men nu har de kommer till den gränsen att jag orkar inte bry mig om allt och alla längre, jag har dragit mig undan för jag måste orka själv. 
Jag blir sur och irriterad över minsta lilla bagatell och de är inte likt mig, jag bryter ihop när ingen ser och när ingen är i närheten.
Jag är inte lika social mer, jag orkar inte åka iväg så mycket, håller mig hemma, hör väldigt sällan av mig till mina nära och kära, är inte så sugen på att svara någon som inte kan acceptera att jag inte orkar eller har tid just nu.
Jag har dragit min undan för att sörja! Acceptera de!
Men även bara för att jag dragit mig undan för att sörja betyder inte det att jag inte vill ha stöttning, de är nu jag behöver mina nära som mest, bara en liten notis till er!


Skulle kunna skriva så mycket mer, men de får jag nog göra i ett låst inlägg då de kan bli för mycket liv på vissa personer och folk som inte kan acceptera vad jag tycker och tänker..


 

Av Yasmine - 25 mars 2016 20:27

MIN blogg, MINA tankar, MINA känslor!
Kan folk inte ta de läs för fan inte då!!!

Kommer nu mera skriva allt jag känner, tycker och tänker här på bloggen. Så kan folk själv välja att läsa om dem vill!!

Av Yasmine - 25 mars 2016 02:08

Detta inlägg kommer handla om hur JAG KÄNNER och TÄNKER! INGEN kan ta ifrån mig hur JAG känner och folk får gärna bli sura om de nu blir så men de SKITER jag fullkomligt i. Och om just DU känner dig träffad så kanske DU ska tänka ett steg tillbaka på hur DU har behandlat/bettet dig mot mig.

Trots att jag har massor med folk runt mig känner jag mig som ensammast i världen.

De senaste året i mitt/vårt liv har mestadels varit kaos!

Förlorade min älskade mormor, en bit av mitt hjärta försvann. Förlorade min fina gudmor(mormors syster), en bit av mitt hjärta försvann. Förlorade min fina älskade syster, en bit av min själ försvann. ?

Även förluster av vänner som stått mig nära hjärtat, men som tyvärr inte kunnat acceptera mitt liv som jag lever nu. ? och oavsett hur lång tid eller kort tid jag känt dessa människor så går min familj och mitt liv förre!

Tyvärr känns de som att jag är på väg att förlora fler som står mig nära hjärtat. Men just nu orkar jag helt ärligt inte kämpa. Jag har försökt på mitt vis, på de sättet jag orkar just nu men de kommer ingen vart. Jag visar och kämpar med att hålla ihop allt på mitt sätt men när man inte får respons tillbaka känns allt hopplöst. Sen när jag har orken tillbaka så kanske jag orkar börja kämpa igen. Men de får tiden utvisa.

Jag ber väldigt sällan om hjälp, de kan ta mig år att be om hjälp men när man väl gör de blir allt kaos . Jag är en sådan person som ska klara allt själv, jag har ju alltid gjort de och ska fortsätta göra de. Men IBLAND behöver även denna envisa madame be om hjälp men som sagt då slutar allt i kaos... är de konstigt man slutat be om hjälp?! Nä det är de fan inte..
Och alls som känner mig vet om att jag även här väldigt sällan säger hur jag mår, men för fan tänkt utanför ramarna.. Min syster har precis valt att ta livet av sig, hur fan tror DU att jag mår?! Bra eller?! Tror du de har du FEL!
jag mår skit, och de kommer ta lååååååång tid att släppa det och försöka gå vidare. Men jag måste försöka så småningom att gå vidare vet att alla där uppe i himlen säger samma. Men de är lättare sagt än gjort. ?

Lite tankar och känslor så här mitt i natten. Nu ska denna tös slå igen sina ögon och fortsätter väl skriva någon annan dag, kanske!

Kom IHÅG ännu en gång detta är hur JAG, JAG känner det! PUNKT!

!

Av Yasmine - 12 september 2015 22:35

Bilder säger mer än ord!

Av Yasmine - 1 september 2015 09:18

De va ett tag sedan sen jag skrev här, men känner inte så stort sug just nu till att blogga lika mycket. Tänkte jag skulle skrivit ett inlägg på fb, men jag väljer att skriva det här istället så kan folk själva välja om dem vill läsa det.

Jag får ofta höra att vara gravid är ingen sjukdom, nä de vet jag mycket väl om men de är inte alla som har en graviditet som är en dans på rosor...

Jag har mina krempor som gör att jag klarar visa saker någon dag andra inte... och de gör i sig också att jag orkar inte alltid göra en massa. Jag får ta en dag i taget och hopps på att jag överlever dagen. Många tänker säkert att de märks inte på mig att jag har ont, nä för jag hatar och visa att jag har ont, jag biter i det sura äpplet och tar smärtan sen..

På ca 1 månad har jag sammanlagt fått sova 1 hel natt annars blir de max 2 timmar per natt.. jag har lågt järnvärde,tabletter som vägrar funka,funkar inte mina järntabletter som min bm vill finnes risk att jag blir inlagd för att få järndropp, jag får blodtrycksfall, min rygg tar kål på mig och jag får inte ta mer än Alvedon för ryggen just nu, ovan på allt har jag fått uvi, jag har foglossningar, jag har sjuka sammandragningar och förvärkar, domningar i händer och fötter, ja jag kan fortsätta hur mycket som helst..

Folk vet inte om detta för de är inget jag/vi "skrytit" om.. vi har redan varit inne på förlossningen 2 gånger... ena gången för minskade fosterrörelser och andra va nu i fredags natt pga av värkar och de va då de visade sig att jag fått uvi.

Så näää att vara gravid är ingen sjukdom men får man en graviditet med krempor så är man inte lika pigg som kanske just du har varit. Så acceptera att jag inte kan göra allt som du kunde/kan.
Med Alexander hade jag inga krempor alls så jag vet hur man "ska" må enligt er! Men nu fick jag "oturen" att få en helvetes graviditet.

Och många påpekar med att säga min bm säger si och så. Förlåt men är ni rent pantade? Tror ni inte jag redan pratat med min bm om allt?! Jag har en helt underbar bm och jag lyssnar på henne och inte någon annans.

Tack för mig!

Presentation


Tre barnsmamma till mina tre små änglar!Har dem bästa vännerna man kan få!

Fråga mig

5 besvarade frågor

Omröstning

Varför läser du min blogg?
 Stammis
 Snokar
 Intressant
 Första gången du e här

Följ bloggen

Följ Yazzlemin med Blogkeen
Följ Yazzlemin med Bloglovin'

Kategorier

Länkar

Besöksstatistik

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se